Som jag redan har skrivit så är det omöjligt att beskriva hur fruktansvärt mysigt det är att bo i den här sjöstugan. Att vakna vid sju och kunna gå ut och plocka sig lite blåbär till gröten på morgonen och få sitta och avnjuta sin frukost till alla vackra båtar som går föbi ute, det är livskvalite. Att sen komma hem klockan två och kunna slå upp båda altandörrarna och sen inte behöva stänga de förns åtta. Men den absolut mysigaste stunden att sitta här är absolut på kvällen. Tända ett doftljus och andra stearinljus inne medans det utanför står två stora lyktor som lyser upp altanen. Solnedgången sker precis framför ögonen på oss och det är en så otroligt mysig gul/röd/lila färg som uppstår när solen kysser träden och hukar sig bakom berget. Önskar jag någon gång kommer hinna fota fiskarna som hoppar utanför. Det är också en obeskrivligt rogivande syn.