Fick en pik av en av mina appar förra helgen vilket inte var så himla roligt. Vi sitter alla samlade runt bordet i lördags kväll och klockan är väll runt nio. Vi sitter och spelar kort och jag har läsken i ena handen och godispåsen i andra. Då plingar det till i min mobil och jag får ett mail av en app som heter Runkeeper som mäter hur långt man springer, vilken sträcka man springer och hur snabbt man springer den. Men i mailet står inga resultat där står det. "Hej, det var ett tag sen sist och Runkeeper saknar dig". För är det för stil och skicka ut sånna mail en lördag kväll? Det vill jag dissa totalt. Det hade varit skillnad om mailet hade kommit en tisdag eftermiddag när man sitter inne med datorn, men en lördag? Hallå? Då hade jag ju redan bestämt mig för att svulla godis! Eftersom det heter smartphone får den faktiskt bli bättre på att vara just smart och säga till i rätt läge. Tack för mig.

Jag trodde verkligen inte att man skulle bli så handikappad utan vatten. Det var så att de vi hyr sjöstugan av hade rörmokare hemma hos sig som skulle titta till någonting med deras vatten. Därför stängde de av allt vatten. Vårat också. Ni kan ju bara tänka er när kranen helt plötsligt slutar rinna. Jag ringde direkt till pappan och sa att vi kan varken koka mat, diska, duscha eller gå på toa. Han svarade då att han hade glömt att förvarna oss och att någon skulle sätta på vattnet så fort det gick. Tiden gick och vi blev bara hungrigare och hungrigare. Tillslut gick vi ner och hämta vatten från uteduschen som vi koka för att få bort alla eventuella bakterier. 

 

"Jag är inte scout, jag är skådespelare"

 

Idag är ingen vanlig dag. För idag är en sån här dag man länge väntat efter. Idag kommer mamma och lillebror upp till sjöstugan. Så underbart mysigt ska det bli. Det är nämligen så att IFK Norrköping Dam har vunnit sin div 1 serie och ska därför kvala mot Brommapojkarna om en plats i elitettan. Casper fråga mig igår:

- är de vi ska möta i helgen bra? Ja, vad tänkte du på? sa jag. Jo jag tänkte eftersom de heter BRAmapojkarna. 

Hoppas inte att Pappa, Syrran eller flickvännen hinner läsa det här inlägget innan imorgon. För om jag ska vara riktigt ärlig så är jag så fruktansvärt nervös inför den här matchen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det värsta är när man pratar med någon av de ännu mer involverande så ska man hela tiden verka lugn och stöttande. MEN JAG ÄR PANIKSLAGEN. Jag vill så himla gärna att det ska gå bra. Om inte annat för pappas skull (som visserligen redan har tagit laget till serieseger) men nu är elitettan hans mål. Så då får vi helt enkelt följa med på den banan. igår var det riktigt mysigt i sjöstugan. Jag städade av "hela" (22 kvm) huset, lagade mat tills Julia kom hem och bakade tills det att mamma och Casper kommer upp. Här kommer lite process

bilder.   

 

Ibland händer det att jag för oväntat besök i sjöstugan vilket är jättemysigt! Det gör ingenting att det inte är föranmält för jag blir så himla glad. Föresten är det svårt för en hund att föranmäla sig. Det är nämligen så att grannen har en dvärgschnauzer som brukar komma ner hit till sjöstugan och hälsa på. Anna (grannen) säger att det beror på att när Presley (som hunden heter) tycker att Anna är tråkig och inte vill leka springer han ner och kollar om jag är mer sugen. Här nere får han mat, vatten och kärlek. Inte undra på att han alltid kommer tillbaka. Igår kom han ner igen och hälsade på men då var han trött. Så han hoppade upp i soffan bredvid mig där jag satt med datorn och så la han sig precis intill mig. Sen rulla han runt på ryggen och visade klart och tydligt att det var magen jag skulle klia på. Förra helgen satte Anna (presleys matte) upp ett staket hela vägen ner till vattnet för att han inte ens ska kunna klättra sig runt på berget. Men skam den som ger sig. Presley lät inte nätet bli något hinder, han simmade över till oss. Så då satte jag mig med hårblåsen. Här är Presley:

 

Jag har tyvärr gått och blivit sjuk. Men jag ska inte klaga, för det är det värsta jag vet. Folk som gnäller över en liten snuva som håller i sig för länge eller lite feber. Nej, jag är sjuk idag och ser till att dricka massa vatten, äta bra mat och sova mycket. Så är jag på benen igen imorgon. Idag är det redan onsdag och dagarna flyger fram som jag vet inte vad. På fredag blir det i alla fall färd hem till Norrköping för att träffa alla nära och kära hemma. Måste tacka min flickvän för förtroendet som sätter över pengar på mitt konto och säger: köp en snygg vinterjacka åt mig på ZARA. Vi får väll se om nått följer med hem på fredag...

 

Här är lite bilder från kvällen:

Igår hade Julia och jag städdag. Vi har bestämt att torsdag är den officiellastäddagen eftersom man vanligtvis har främmande på helgerna eller så åker man hem på fredagen och då vill man ju att det ska vara skinande rent när man kommer tillbaka hem på måndag. Men eftersom vi får finfrämmande idag av Alba Lindblad och Johanna Wtterström Samuelson så bestämde vi oss för att städa redan igår.

Här är lite bilder som vi bjuder på:

Som jag redan har skrivit så är det omöjligt att beskriva hur fruktansvärt mysigt det är att bo i den här sjöstugan. Att vakna vid sju och kunna gå ut och plocka sig lite blåbär till gröten på morgonen och få sitta och avnjuta sin frukost till alla vackra båtar som går föbi ute, det är livskvalite. Att sen komma hem klockan två och kunna slå upp båda altandörrarna och sen inte behöva stänga de förns åtta. Men den absolut mysigaste stunden att sitta här är absolut på kvällen. Tända ett doftljus och andra stearinljus inne medans det utanför står två stora lyktor som lyser upp altanen. Solnedgången sker precis framför ögonen på oss och det är en så otroligt mysig gul/röd/lila färg som uppstår när solen kysser träden och hukar sig bakom berget. Önskar jag någon gång kommer hinna fota fiskarna som hoppar utanför. Det är också en obeskrivligt rogivande syn.

 

Hej och hå. Igår gav vi gärnet. Sista rycket, eller sista röjjet passar nog bättre. Nu är vi i alla fall hundra procent klara med det som i ett vanligt hem tar cirka en månad att komma i ordning med som för oss tog två dagar. Allt är upphängt, nervikt, framlagt, bakgömt och i ordninggjort. Vi har fyra korgar var med kläder, en garderob för ytterkläder och en varsin klädställning. Vi har ställt kläderna ut med kanten och flyttat köksbordet till mitten av rummet. Så middagarna avnjuts nu mitt i rummet framför de stora pannoramafönstrena. I sovrummet har vi redan hunnit spika upp våra personliga tavlor som portionsvis tar oss tillbaka till våran gamla vardag. 

 

Utanför vårat hus löper en stor altan med brygga. Där kan man sitta varma kvällar, soliga dagar eller mysiga mornar. Om man är riktigt viljestark och inte så frusen av sig, kan man till och med ta ett dopp på morgon. Alla vet hur svårt det är att vakna på morgonen och då menar jag på riktigt vakna. Jag är en sådan människa som kan ligga kvar i sängen i säkert en timme efter att jag har vaknat. Men har man förmånen att ha en sjö utanför huset är det ett yppeligt sätt att vakna till på. Sagt och gjort, Julia och jag slängde oss i vattnet klockan nio i morse. Det var inga trettio grader i vattnet precis, men nog vaknade vi till allt och tackolov var uteduschen aningens varmare.

 

anledningen till varför man vill bada

 det är bara och springa och hoppa i

Vilken underbart härlig kväll. Vattnet slår försiktigt mot bryggan och solan har precis duckat bakom berget. Om man bara kunde beskriva med ord hur otroligt vackert det kan vara i en liten sjöstuga i Saltsjö boo så skulle nog familjen Bernadotte vilja komma på besök. Tur att man har en systemkamera som kan fånga upp bilden av det hela i alla fall. Men ingenting kan beskriva känslan att sitta här ute. För tillfället har vi slagit bort allt vad gäller uppackning, placering, städning, plockande och pyslande. För nu ska jag, Julia och hennes pojkvän Martin avnjuta en god middag. i form av tacos.

 

Idag har vi slitit ihjäl oss. Vi kände att vi ville få ordning på allt idag så att vi imorgon kan försöka komma in i någon slags "vardag"(efter en dag i stockholm). Så efter ett morgondopp var det bara att trycka in mammorna i bilen och bege sig till Huddinge marknad. Att hitta dit skulle visa sig vara svårt. Vi stannar vid ett rödljus där det står lite människor och ser allmänt viriga ut. Moster säger: de ser loppisvana ut, veva ner rutan och fråga om vägen. Mamma vevar ner rutan och skriker: Loppis? var är den? En av tanterna med rött, stort hår svarar då: loppis? Mer hinner hon inte få fram innan jag får grönt och mamma skriker i vinddraget något i form med tack ändå. 

 

Så idag har vi alltså hunnit med loppis i Huddinge, Ikea i kungenskurva, Rusta och Jula i Orminge och nu har vi slagit ro hemma. Eller ro och ro är väll synd att säga eftersom vi har tretton ikeakassar och fyra flyttlådor med kläder som ska packas upp. Vi har satt upp klädställningar och andra småsaker från ikea och julia har varit tvungen att skicka hem två ikeakassar med kläder som hon inte ens kollat igenom. Just nu ser det ut som kaos men oj vad mysigt det blir när vi är klara.

 

En av alla Ikea kassar