Idag är det väldigt svårt att skriva ett blogginlägg. Får lite panik när jag inte kommer på något att skriva om. Man vill ju inte skriva om någonting som folk tycker är tråkigt, samtidigt som man vill ha ett relativt långt inlägg. Man vill ju helst av allt ha ett ämne som man brinner för så att man kan få fram ett budskap och mena någonting, annars är det ju meningslöst. Eller kan det vara så att det mest genomtänkta ligger i det mest banala? nej, jag måste ha ett ämne som på ett känsligt sätt berör och som väcker intresse hos läsaren. Ett ämne som gör att just jag och min text hamnar i fokus. Som lyfter fram mina styrkor och gör att texten hamnar på läsarens hjärna helst resten av dagen. 

Låt oss nu säga att man valt ett bra ämne, ja för allting handlar om hur bra ämnet är och hur mycket man har att säga om saken i fråga. Om man nu väljer ett riktigt bra ämne kan jag känna att det blir lite för lätt. Folk börjar lämna kommentarer, skickar sms att det var en bra text osv. När det egentligen bara handlade om ett bra val av ämne. Men om man däremot valt ett dåligt ämne, då finns det inte mycket som faller på plats automatiskt. Då måste man kämpa som en bäng för att nå upp till tio läsare. Fastän man har skrivit en text som faktiskt är värd mycket mer! Men med ett dåligt ämne har man i alla fall en chans till en text. Jag har som sagt INGET ämne.

Idag är det väldigt lätt för folk att skriva texter som berör. Just för att de har varit med om så mycket. En del har välsignats med en händelse i livet som kan pryda en hel bok. Och vet ni varför? Jo för att de har ett ämne. De har varit med om någonting som berör och som antingen gör folk upprörda eller glada. Men vad händer då med lilla Svensson som inte ens har brutit benet eller dragit ut en visdomstand. vad ska jag skriva om?

Idag skulle jag kunna jämföra mig med ett vitt papper. Den har ingen bild som beskriver nått. Den är inte ett dugg berättande. Inga skönhetsfläckar som man kan skriva om, den har inga linjer som är snea och som skapar debatt. Det finns inga avklippta hörn eller former. Den bara finns där ibland oss, blank och tom. Det är inte förns vi gör något radikalt med den som den har något att berätta. men som den är idag saknar den ämne. Precis som jag. Jag tycker lite synd om det pappret. Den har inget att berätta och därför kommer ingen heller att komma ihåg den. Ingen kommer lägga märket till den i en hög med andra intetsägande bilder och ingen kommer vilja ta med den hem. På samma sätt som ingen kommer komma ihåg en text om ingenting, helst inte bland massa andra texter om världsproblem, barnuppfostran och filosofiska tankar. Ingen kommer heller reflektera över texten eller få med sig någon slags sensmoral.

 Jag har fortfarande ingen ämne att skriva om. Men kanske är det så att det mest genomtänkta ligger i det mest banala? I så fall ska jag skriva en text som helt och hållet saknar ämne.