Min första bästa vän är en tjej som heter Sara Kowalski. Vi träffades första gången på Navestadskolan när vi var tio år gamla. Redan där hände något speciellt och vi fann varandra väldigt snabbt. Sen slutade jag på Navestadskolan och det gick tre år utan varken telefonkontakt eller träffar. Sedan när vi började Gymnasiet var det som om det sa klick. Jag skrattade från första stund och sedan dess har jag skrattat åt allt med dig. Det är den roligaste relation jag någonsin haft med någon och jag ber till högre makter att vi får ha kvar våran roliga vänskap. Under tre år har jag verkligen fått känna på humorns alla delar. För det finns stunder när vi bara har skrattat i smyg utan att någon ser, det finns stunder när vi brytit ihop och behövt lämna rummet för att vi inte kan se på varandra, tillfällen när vi hör en sak och associerar till ett internskämt som bara du och jag förstår eller när jag ställer mig och vrålar en filmreplik som bara är till dig. Och du krampar och skriker i falsett för det roligaste du vet är när det bara är du och jag som förstår vad det är som är roligt. Du har förgyllt hela min gymnasietid Sara och vore det inte för dig så skulle jag inte ha skrattat så mycket som jag har gjort. Inte mått såhär bra. Det händer så ofta roliga saker i min vardag när jag tänker: Det här skulle Sara gillat. Eller det här skulle Sara och jag ha gjort. Jag tänker ofta på dig och blir lika glad varje gång. Som igår när jag tänkt på dig flera gånger och jag bara kände mig tvungen att ringa dig, då är man garanterad ett gott skratt.