Var hemma i helgen och julpyntade det sista och mös med mina underbara syskon. Fredagen gick åt till att passa upp på syrran som nyss opererat korsbandet igen. Men hon hänger i. Lördagen blev en fröjdefull fest för en julnörd som jag. Ja, jag vågar faktskt kalla mig julnörd.

kolla bara in den här listan:
första julklappen - 31 oktober

Första jullåten - 13 oktober

Första julpyntet - 22 november

Och sen ska det tillägas att 24 dagar innan julkalendern började jag titta på Sunes jul. Ett avsnitt varje dag. Och i helgen var det dags att baka pepparkakshus. Vi åkte iväg klockan halv tolv för att inhandla alla varor och satte igång med jobbet klockan ett. Vi gjorde det självklart svårt för oss eftersom vi ville ha en helt egendesignad pepparkaksstad. Därför var vi tvugna att måla, hitta vinklar, räkna och allt sånt själva. Erica ville hemskt gärna ha ett tvåvåningshus, Rebecka ville gärna ha en tre små kolonilotter, Casper ville bara att alla skulle må bra och jag som har gått och förälskat mig i paveljonger fick i uppdrag (snarare dirigera över uppdraget på Rebecka) att göra en punchpaveljong. En anekdot till det är att grannen på andra sidan vattnet, attså på Lidingösidan, har en egen paveljong/lusthus längst ner vid vattnet och jag med min kikare sitter och är måttligt avundsjuk. Resultatet på pepparkaksstaden blev helt fantastiskt om jag får säga det själv, och det får jag ju eftersom det är min blogg :)

Till Casper - Läs varanan bokstav!

Det händer nämligen ibland att han läser min blogg och sen ringer han och frågar, Vad mena du med det?

För det är nämligen så att jag varje år (med start 2010) har gjort en julkalender åt Casper. Med paket som inte har högre värde än 20 :- Det är absolut inte grejerna eller pengarna som är det viktiga. Det viktiga i mina ögon är att se glädjen hos detta barn som varje morgon får springa och öppna ett litet paket med några kritor, en fluga, pysselgrejer mm. Att låta honom vara lite bortskämd (han är ju trotsallt tredje barnet...) Jag vill ge honom de julklapparna som jag aldrig fick och den glädjen som jag aldrig fick uppleva av matriella saker! Haha, skämt åsido! jag vet aldrig när det är dags att sätta punkt för att jag har så mycket att skriva. så nu sätter jag PUNKT.

 

 

Det finns nog inget mysigare än när man får vara tillsammans allihopa. Gärna på varandra. Det finns många i min ålder som säger att det är så skönt att få vara ensam och få bestämma själv och ta ansvar. Men jag har ju aldrig förstått mig på ungdomar i min ålder riktigt vad gäller just sånna punkter. Kanske beror det på att jag har fått vara ensam när jag behövt, alltid fått varit delaktig i diskussioner, fått bestämma, fatta beslut och ta ansvar. Vilket gör att jag inte känner något behov av det. För mig stannar tiden när vi gör saker tillsammans, det är den riktiga kvalitetstiden, det är DÅ jag njuter som mest. Alla tjatar alltid om att "förr eller senare måste man släppa taget" och det tror jag också på. Men det finns olika sätt att släppa på. Lika många sätt som det finns att släppa taget från sin familj lika många sätt finns det att säga jag älskar dig. För vissa finns det bara ett sätt att säga jag älskar dig på. De människorna tycker jag synd om. Öppna ögonen och förstå att det är bara DU som bestämmer hur mycket, vilka och på vilket sätt du älskar.

 

Idag är det dags för mig att ta höstlov. Det kommer att bli ett litet uppehåll under höstlovet (v44) då jag känner för att bara ta det lungt, leva och andas. Jag ska vara med dom jag älskar och jag ska inte ha några måsten överhuvudtaget. Därför är det här sista inlägget från mig på en vecka. Men på söndag nästa vecka är jag tillbaka med mer knasiga och knäppa tankar ur mitt liv. Imorgon ska jag, min syster och min flickvän anordna ett barnkalas för Casper. Hans första faktiskt. Det ska vara ett Halloween-kalas. Så några läskiga bilder ska vi nog få till... Om du får tråkigt den här veckan kan du ju alltid gå in på min blogg och läsa igenom lite gamla funderingar. Jag har ju ändå skrivit över 50 inlägg! Här kommer en mysig höstbild på mig och mina syskorn. Trevligt Höstlov.

Det var så att förra helgen hade jag besök av min underbara familj som var med mig i sjöstugan hela helgen. Fotboll, God mat, Musik, Godis och folk man älskar. Kan det bli bättre? 

I alla fall så tog min kära lillebror på sig ansvaret över min kamera under helgen och här är några av ögonblicken som han har valt att fånga. För första gången tänker jag lägga upp lite suddiga bilder. Men det funkar bara för att det är en åtta åring som har fotat. Sista bilden är min.

Förra helgen var jag och min bedårande flickvän hemma hos Ursula och Richard. Ett otroligt trevligt par som verkligen värnar om sina medmänniskor. Att få tillbringa helgen ute i Valdemarsvik har för mig blivit en slags avkoppling där man bara får vistas i en lugn miljö med fruktansvärt intelligent sällskap. Att bara få bli lite bortskämd och känna att man själv kan ge lite energi känns som en perfekt kombination. Huset deras ligger på en höjd med perfekt utsikt över Valdemarsviken som bara den gör att man finner inre ro. Nog pratat om mina inre känslor. Jag hade det hur mysigt som helst och Rebecka gick bara omkring och mös och tyckte livet var allmänt härligt. På kvällen serverade Richard trerätters precis som på restaurang. Jag photoshopade ihop en meny. Den fanns alltså bara i mina tankar. På övervåningen hade Ursula lagt fram varsina handukar och lakan med alla tillbehör. Det roligaste var när hon sa: Dina kuddar ligger orörda från sist du sov här, så det är bara och hämta dom från din säng.

 

Du gör mig så glad Ursula. Att få vara hos er ger mig en massa energi, styrka, kraft och kärlek. Jag älskar att vara hos dig och Richard. Tack för att ni är världens bästa människor! 

"Tschüss und bis bald"

 

Många tycker nog att det är bortskämt att få med sig sex matlådor upp till Stckholm och det kan jag hålla med om. Men om man har det så bra att man har mor och far föräldrar som gillar att laga mat passar det ju perfekt med ett barnbarn som gillar att äta mat. Fick med mig en ny hög med pannkakor av farmor och farfar med säkert trettio stycken och från mormor och morfar fick jag en herrans massa matlådor. Dessutom fikabröd från Marita Svensson och Birgitta Jensen. Så undernärd lär jag aldrig bli i den här sjöstugan. Det roliga med matlådorna är att det finns en liten "dikt/vers" till varje maträtt. Här kommer ett urval:

 

"När ni mår som bäst, ställ till en fest. Får man gott i magen mår man bra hela dagen"

Idag har jag fått lära mig konsten om återhämtning. Att det inte bara är i tal eller sång som vi behöver återhämtning utan att hela världen och hela livet kretsar kring återhämtning. Lägg handen på hjärtat. Känn att det slår i jämna slag. men vad händer där i mellan? Det återhämtar sig. Ta en fågel på himlen som flaxar mot varmare breddgrader. Han flaxar. Men vad gör den där i mellan? Den återhämtar sig. Ta havet våg som slår in mot land. vågorna rullar. men vad gör de där i mellan? De återhämtar sig. konsten är att förstå att det inte går att springa på i hundraåttio utan att pausa. Vi är alla beroende av återhämtning. vare sig det gäller djur, människor, element eller saker. Fågeln och vågen hittar kraft i vinden, hjärtat hittar kraft i dig. Men var får du kraft ifrån? Jag får kraft hemifrån. Därför har jag bokat en resa hem imorgon för att träffa min underbara familj.

 

 

När jag startade den här bloggen bestämde jag mig för att hela tiden blicka framåt. Långt bort och gärna igenom det som skymmer min väg. Jag ska ha tydliga mål, utnyttja tiden maximalt men ändå vara så fruktansvärt närvarande som det bara går. Idag ska jag tillåta mig själv att blicka bakåt. Jag ska berätta för er om min stora kärlek.

 

Jag är sjutton år och har förälskat mig i en tjej. Tidigare har jag spanat in andra tjejer men aldrig någonsin varit över öronen förälskad. Hon är plötsligt tjejen jag alltid velat träffa. Jag är sjutton år och det säger klick. Vi tar långa promenader och pratar vilt om både det ena och det tredje. Vi kan nästan direkt hålla varandra i handen för vi har båda redan känt på oss att vi känner likadant. Vi är två tonåringar som inte vet så mycket om varken kärlek, förhållande eller varandra. Men för varje dag lär vi oss någonting nytt samtidigt som vi fortsätter att älska. Jag var sjutton år och vågade inte använda ordet älska eftersom det var svårt att sätta ord på någonting man inte upplevt. Två år har gått och det är fortfarande du och jag. Jag är nitton år och vågar säga att jag älskar dig. För de som känner oss vet varför det blev du och jag. Därför att du vill ha byxor i kyrkan och jag vill ha kläning. Skämt å sido, så är jag oerhört lycklig med dig och känner ditt stöd varje dag. Du är världens finaste flickvän Rebecka. Tack för att du stått ut med mig i två år. Kärlek och Respekt <3