Nu har det hänt mig fem gånger i rad och det slår aldrig fel. För att jag ska kunna ta mig till skolan på mornarna finns det en direkt buss som går hela vägen till slussen. Men när jag ska in på mina danskurser så måste jag byte buss på ett ställe. Bara det att den första bussen jag åker med ska alltid till slussen. Reglerna är sånna att man inte får åka med bussar som är "ej i trafik" eller den lite trevligare tonen "tyvärr ej i trafik". Men bara man är trevlig kan man komma hur långt som helst. 

- Ursäkta, var ska du efter den här hållplatsen? Du ska möjligtvis inte till slussen? får man åka med? Det slår som sagt aldrig fel. Jag har fått åka med varje gång jag har frågat. Men det är inte bara fördelar med det. Eftersom jag alltid sitter längst fram bredvid chauffören så blir det alltid så på något konstigt sätt att chauförren alltid börjar prata med mig. Inte om vardigliga saker eller vädret... Nej om politik, barndomsminnen och om rätt och fel. Jag har haft de mest konstiga diskussioner både om fåglar, kanoter, fiskar, vandrandepinnar och jakt. Men idag var jag med om det mest konstiga. Chauförren frågar mig rakt ut och från ingenstans: Har du körkort? Gud, pratar han med mig. Jag vänder mig om och kollar desperat efter någon i bussen. Men den är ju tom? Han pratar med mig. Eeehhh, jag har körkort ja. Det har jag haft i ett år nu. 

- Om du skulle köra buss du skulle aldrig klara. här är spegel vänster, mitt i bussen, sidan, prata huvudkontor, prata passagerare, öppna dörren, byta plats. Skulle du klara? Jag förstod ingenting men tänkte snabbt att om jag säger att jag inte skulle klara det blir han nog smickrad och slutar prata med mig. Så jag svarar: Nej, det är nog lite för avancerat för mig. hehe. Om jag ändå hade vetat vad jag skulle svara. Det här resulterade i att jag fick en grundlig genomgång på hur en buss ska hanteras. Och det handlar inte om några tio minuter inte. Nej i Fyrtio minuter fick jag sitta och svara på frågor och vara tillmötesgående. Men men, jag "slapp" ju byta buss...