I måndags var jag på min första balettkurs. Var lite smått taggad innan att lära mig alla grunder och namn. jag sitter i entrén och väntar på att våran lärare ska komma när mina kurskamrater ramlar in. Vi är tre från klassen och resten är över 30 år. Två äldre damer på närmre pensionsåldern ramlar in i tåskor och balerina dräkter med små rosa kjolar. Redan nu börjar jag bli skeptisk... Förken  kommer in och sätter igång med en gång. För er som inte är bildade inom genern balett kan jag enkelt utrycka mig att det handlar om att sparka i luften, utan att ha något att sparka på. Eller att pendla med benet utan mening. Jag är mest farsinerad över den privata pianisten som sitter i hörnet och spelar på flygeln. Han måste ha förberett minst 50 låtar i tretakt eftrsom han byter låt till varje övning. Fröken kanske inte vill ha en balettelever som står och sjunger med i Dansen på sunnanö... Men det fick hon i alla fall. Fröken hade dessutom ett roligt ticks som jag tog fasta på. Lite svårt att beskriva men jag kan försöka. I dans så raknar man alltid till åtta, vilket hon också gjorde bara det att hon räknade de första fyra utåt med luft och 5,6,7,8 räknade hon i en inandning. Sen skrek hon alldtid från ingenstans: BYT BEN! Så här höll hon på i en timme och en kvart. Eller kanske en timme och förtifem minuter bara det att jag gick där ifrån med en halvtimme kvar. Jag stod inte ut. Så mitt under en hoppövning börjar jag sakta, utan att väcka några misstankar att hoppa mot dörren. Då vänder sig fröken mot en elev som står mot väggen och jag kan kasta mig ut. Jag kände mig så fruktansvärt fri! Jag dansade upp för trapporna till mitt skåp när jag inser..... Att nyckeln ligger kvar längst bak i rummet. Så jag får sakta men säkert krypa till korset och gå in i salen igen. Fröken ser på mig och säger: det gäller dig med. så jag hoppar på som om ingenting har hänt. Sen börjar resan mot skåpet. Det krävs ca trettio hopp innan jag når skåpet. Jag stoppar nyckeln i fickan och fortsätter hoppa. Fröken tittar sig runt och jag ser på henne att hon tänker: Vem faan är det som dansar balett med en stor nyckelknippa. Så jag har ingenting att förlora, min värdighet är redan på noll. Så jag går bara ut genom dörren. Fastän lika lycklig. Nere i Entrén där alla sitter och väntar på sina nära och kära där sitter två stycken stora Tv- apparater som filmar två olika salar. Så självklart har hela vårat danspass visas på TV. Roligt att min lilla story blev en spännande TV handling. Jag vill även bara informera om att detta var en frivillig kurs!