Jul, jul strålande jul part 2
Som en liten uppföljare måste jag bara skriva och berätta om hur jag och mamma gick lös på hela huset i helgen och julpyntade hela huset. Det började med att vi diskuterade hur pass tidigt man "får" julpynta. Vi kom fram till att man tidigast får pynta förste December, men i andra vevan bestämde vi oss för att inte ta hänsyn till det utan gå helt crazy!! Vi släpade upp alla julkartonger och så var stöket igång. Fönstrena pryds nu av stjärnor, tomtar, ljuslingor, lyktor, ljus i olika färger och traditionella ljustakar. (Plast)granen är på plats och årets färg i granen är vit. Vita bjällror, vita änglar, vita kulor, vita stjärnor, vita flingor, vita klockor och självklart lite polkagrisar också. Jag kan inte tillräckligt beskriva hur mycket jag älskar julen och alla dagar fram tills dess. På söndag är det förste december och från och med då ska jag bara gå runt och le.



Organisation - en fördel?
Ja, är det en fördel att vara organiserad? Det finns många bevis och exempel som visar på att det underlättar och hjälper men för det behöver det inte vara någon fördel. Det finns de som lever ett fullkomligt kaotiskt liv och som gillar, eller kanske inte giller men som behöver ha mycket runt omkring sig. De människorna får panik om det är ordning och reda och blir stressade bara därför. Anledningen till denna frågeställning kom upp av att jag och Juila satt i bussen tillsammans och skulle samtidigt ta upp våra hörlurar för att lyssna på någonting på datorn. Julia sliter upp sina från fickan. De är helt nerknögglade och det finns tycks till synes inte finnas några ändar på sladden. Ändå lyckas hon skaka lite på de så att de perfekt rullar ut och hon kan enkelt ta upp de och stoppa de i öronen. Sen är det min tur och jag som alltid vill ha 100% koll och ordning och reda tar upp mna hörlurar som är perfekt ihop rullade. jag måste ta ut den lilla änden från hålet, sen snurra ut sladden runt sig själv och sen igen runt sin egen axel och som om det inte skulle vara nog så har jag vänt håll en gång när jag snurra ihop dom för att försäkra mig om att de inte skulle snurra ut. För julia tog det 5 sekunder att få ut sina hörlurar och för mig tog det säkert 15. Så kontentan av dagens frågeställning:
Det går inte alltid snabbare för att man är organiserad, men vad gör det om man trivs med sig själv och älskar alla sina sidor?

Hard work work i sjöstugan
Fick en pik av en av mina appar förra helgen vilket inte var så himla roligt. Vi sitter alla samlade runt bordet i lördags kväll och klockan är väll runt nio. Vi sitter och spelar kort och jag har läsken i ena handen och godispåsen i andra. Då plingar det till i min mobil och jag får ett mail av en app som heter Runkeeper som mäter hur långt man springer, vilken sträcka man springer och hur snabbt man springer den. Men i mailet står inga resultat där står det. "Hej, det var ett tag sen sist och Runkeeper saknar dig". För är det för stil och skicka ut sånna mail en lördag kväll? Det vill jag dissa totalt. Det hade varit skillnad om mailet hade kommit en tisdag eftermiddag när man sitter inne med datorn, men en lördag? Hallå? Då hade jag ju redan bestämt mig för att svulla godis! Eftersom det heter smartphone får den faktiskt bli bättre på att vara just smart och säga till i rätt läge. Tack för mig.

jul, jul strålande jul
Jag måste bara få skriva av mig och kärleksförklara mig till julen. Det finns ingenting som är så mysigt som jul! Jag tror att jag har längtat ihjäl mig i en månad redan och entligen känns det tillåtet att lyssna på julmusik. Det finns ingenting som gör kroppen så lugn och harmonisk som julmusik. Att få sätta på Michel Bubles julskiva och få tände lite extra ljus på bordet samtidigt som man äter en pepparkaka är levnadskvalite. Det har gått så långt att jag håller på och räknar ner till 1 december. Jag ser på Sunes jul varje morgon och öppnar chokladkalender på mornarna. Så när jag petar i mig choklad 24 då är det 1 december. Julbelysningen är uppe och polkagrisarna står på bordet. Jag tror inte att man kan vara mer förbredd på jul än vad jag är! När jag åker hem till norrköping i helgen tänker jag julpynta hemma, vare sig de vill eller inte! God Jul.
Fick förslag till min mail förra veckan som löd typ:
Hej, Eftersom du har lyssnat på Merry christmas, Jul i Betlehem och Julen är här så kan det här vara album you might like.

Kärlek och mod
Det är mottot för årets musikalklass på balettakademien och i fredags hade vi en föreställning med samma namn. Min klass är fantastisk på alla sätt och vis. Helst eftersom det finns så fruktansvärt mycket bred kompentens. Det den ena inte kan, kan den andre och så vidare. Vi har helt utan lärare både koreograferat och regisserat hela föreställningen vilket är enastående. Mitt jobb var att vara konfrencier och sjunga ett nummer. En väl genomförd föreställning med många lovord från publiken. Här följer lite bilder:



En kärleksull familj är oövervinnerlig
Det finns nog inget mysigare än när man får vara tillsammans allihopa. Gärna på varandra. Det finns många i min ålder som säger att det är så skönt att få vara ensam och få bestämma själv och ta ansvar. Men jag har ju aldrig förstått mig på ungdomar i min ålder riktigt vad gäller just sånna punkter. Kanske beror det på att jag har fått vara ensam när jag behövt, alltid fått varit delaktig i diskussioner, fått bestämma, fatta beslut och ta ansvar. Vilket gör att jag inte känner något behov av det. För mig stannar tiden när vi gör saker tillsammans, det är den riktiga kvalitetstiden, det är DÅ jag njuter som mest. Alla tjatar alltid om att "förr eller senare måste man släppa taget" och det tror jag också på. Men det finns olika sätt att släppa på. Lika många sätt som det finns att släppa taget från sin familj lika många sätt finns det att säga jag älskar dig. För vissa finns det bara ett sätt att säga jag älskar dig på. De människorna tycker jag synd om. Öppna ögonen och förstå att det är bara DU som bestämmer hur mycket, vilka och på vilket sätt du älskar.

Att var sjuk
Hej igen, Längesen! Kände att jag var tvungen att ta en paus under höstlovet med allt skrivande, sjungande, nätverkande och allt vardagligt som man bara gör utan att blinka. Så jag hade ett lång och härligt höstlov som slutade med en tripp till ullared. Mysigt hotellhäng med familjen och mycket shopping för min del. Sen åkte jag hem igen till stockholm på söndagen för att senare på måndagen upptäcka att jag blivit smittad av Halsfluss. Så resa hem igen redan på tisdagen för att bli omhändertagen lite extra av familjen. Återresa upp tisdagen därpå och sen dess är jag tillbaka i vardagen. Ikväll ska vi ha föreställning med klassen. Det blir blandade musikalnummer som vi tillsammans regisserat och koreograferat. Vi hörs efter helgen vetja!
Ett stort obäk
Skit vad coolt! Går upp tidigt på morgonen och gör ett desperat försök att välja kläder. Bakom mina kläder har jag ett fönster ut mot stranden. Där ser jag något stort obäk som landar. Jag fokuserar mina ögon som fortfarande är nattsuddiga och ser att det är en stor örn som har landat 30 meter från mitt hus. Det går verkligen inte bra att fota genom det immiga fönstret och jag blir lite ledsen. Tills jag kommer på den briljanta idén att jag kan ju öppna dörren snabt som ögot och knäppa ett kort innan örnen hinner reagera. Jag gör som jag har tänkt men märker ganska snabbt att jag valde fel metod. Jag skyller på morgontrötthet. Men jag hinner knäppa en bild när han är i full fart att flyga bort från mig och min strand. Vilket berikat djurliv jag har ändå. Kanske skulle döpa om min blogg...
Marcus Fyrberg - Djuren i mitt liv.
Kanske?

Tidsaspekt
Söndag. Igen. Utan mål och mening finns vi två. (Fick bara lite Lena PH influens) Sitter just nu på bussen på väg till våran vackra huvudstad. Höstlovet är över.F örstå vad snabbt den här tiden har gått, var ju nyss sommar! Den här tiden på året är den mest konstiga av alla tider. Man springer igenom allt, skyndar på och stressar utan att tänka. Ändå känns det som om allt går i slowmotion. Om man tänker på alla människor som, Nej det här funkar inte!!
Jag sitter och verkligen försöker koncentrera mig på vad jag ska skriva och lyckas väldigt ofta bli rätt "djup" men idag får jag inte till det. Eftersom det är ganska Svenskt att skylla ifrån så tänker jag också göra det. Framför mig sitter två män. Det är inte så värst högljuda utan pratar i normal samtalston MEN de har ett varsit stressband. Ett band som jag har sett i både Turkiet och Grekland men aldrig här hemma. Det är som stora kulor som är fästa på ett snöre. Nästan som ett halsband som saknar en massa kulor bara för att man ska kunna snurra på allting. Tanken är att det ska lugna ner kroppen bara för att man har någonting att sysselsätta sig med. Men på mig har den motsatt effekt. Jag sitter här bakom och skakar ännu mer på benen än vanligt och blir bara mer och mer irriterad av både ljudet och rörelsen. Sen går ju kulorna bara runt och runt...vad är det för mening? Det finns ju inget slut!!! Det finns ingen tidsaspekt. Precis som den här tiden på året. Jag orkar inte med det här. Jag ska nog blunda ett tag.
