• Startsida
    • Klicka här!
  • Mer om mig?
    • Klicka här!
  • Senaste inläggen
    • Inget ämne
    • Besök i sjöstugan
    • Moder(n) dans och jag
    • Det blir för vackert
    • Lite finare skit
    • En helt vanlig onsdag
    • Dance our tears away
  • Mina ämnen
    • Skola
    • Storstan
    • I Sjöstugan
    • Vänner
    • Kära Norrköping
    • Svammel
  • Mina musikaler
    • Mitt musikal CV
  • Balettakademien
    • Startsida
    • Musikallinjen
  • Vänner som bloggar
    • Julia
    • Sara
    • Alba
    • Johanna
  • Följ mig
    • marcusfyrberg @ instagram
  • Arkiv
    • Januari 2014
    • December 2013
    • November 2013
    • Oktober 2013
    • September 2013
    • Augusti 2013
  • Inget ämne

    Idag är det väldigt svårt att skriva ett blogginlägg. Får lite panik när jag inte kommer på något att skriva om. Man vill ju inte skriva om någonting som folk tycker är tråkigt, samtidigt som man vill ha ett relativt långt inlägg. Man vill ju helst av allt ha ett ämne som man brinner för så att man kan få fram ett budskap och mena någonting, annars är det ju meningslöst. Eller kan det vara så att det mest genomtänkta ligger i det mest banala? nej, jag måste ha ett ämne som på ett känsligt sätt berör och som väcker intresse hos läsaren. Ett ämne som gör att just jag och min text hamnar i fokus. Som lyfter fram mina styrkor och gör att texten hamnar på läsarens hjärna helst resten av dagen. 

    Låt oss nu säga att man valt ett bra ämne, ja för allting handlar om hur bra ämnet är och hur mycket man har att säga om saken i fråga. Om man nu väljer ett riktigt bra ämne kan jag känna att det blir lite för lätt. Folk börjar lämna kommentarer, skickar sms att det var en bra text osv. När det egentligen bara handlade om ett bra val av ämne. Men om man däremot valt ett dåligt ämne, då finns det inte mycket som faller på plats automatiskt. Då måste man kämpa som en bäng för att nå upp till tio läsare. Fastän man har skrivit en text som faktiskt är värd mycket mer! Men med ett dåligt ämne har man i alla fall en chans till en text. Jag har som sagt INGET ämne.

    Idag är det väldigt lätt för folk att skriva texter som berör. Just för att de har varit med om så mycket. En del har välsignats med en händelse i livet som kan pryda en hel bok. Och vet ni varför? Jo för att de har ett ämne. De har varit med om någonting som berör och som antingen gör folk upprörda eller glada. Men vad händer då med lilla Svensson som inte ens har brutit benet eller dragit ut en visdomstand. vad ska jag skriva om?

    Idag skulle jag kunna jämföra mig med ett vitt papper. Den har ingen bild som beskriver nått. Den är inte ett dugg berättande. Inga skönhetsfläckar som man kan skriva om, den har inga linjer som är snea och som skapar debatt. Det finns inga avklippta hörn eller former. Den bara finns där ibland oss, blank och tom. Det är inte förns vi gör något radikalt med den som den har något att berätta. men som den är idag saknar den ämne. Precis som jag. Jag tycker lite synd om det pappret. Den har inget att berätta och därför kommer ingen heller att komma ihåg den. Ingen kommer lägga märket till den i en hög med andra intetsägande bilder och ingen kommer vilja ta med den hem. På samma sätt som ingen kommer komma ihåg en text om ingenting, helst inte bland massa andra texter om världsproblem, barnuppfostran och filosofiska tankar. Ingen kommer heller reflektera över texten eller få med sig någon slags sensmoral.

     Jag har fortfarande ingen ämne att skriva om. Men kanske är det så att det mest genomtänkta ligger i det mest banala? I så fall ska jag skriva en text som helt och hållet saknar ämne.

    2013-09-30 @ 15:07:00 Permalink Svammel Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Besök i sjöstugan

    Ibland händer det att jag för oväntat besök i sjöstugan vilket är jättemysigt! Det gör ingenting att det inte är föranmält för jag blir så himla glad. Föresten är det svårt för en hund att föranmäla sig. Det är nämligen så att grannen har en dvärgschnauzer som brukar komma ner hit till sjöstugan och hälsa på. Anna (grannen) säger att det beror på att när Presley (som hunden heter) tycker att Anna är tråkig och inte vill leka springer han ner och kollar om jag är mer sugen. Här nere får han mat, vatten och kärlek. Inte undra på att han alltid kommer tillbaka. Igår kom han ner igen och hälsade på men då var han trött. Så han hoppade upp i soffan bredvid mig där jag satt med datorn och så la han sig precis intill mig. Sen rulla han runt på ryggen och visade klart och tydligt att det var magen jag skulle klia på. Förra helgen satte Anna (presleys matte) upp ett staket hela vägen ner till vattnet för att han inte ens ska kunna klättra sig runt på berget. Men skam den som ger sig. Presley lät inte nätet bli något hinder, han simmade över till oss. Så då satte jag mig med hårblåsen.
     
    Här är Presley:
     
     
     
    2013-09-29 @ 10:34:00 Permalink I Sjöstugan Kommentarer (1) Trackbacks ()


    Moder(n) dans och jag

    Igår var jag på modern dans för andra gången. Det var lika spännande och givande den här gången som förra. Förra veckan var det mycket snack om vad det är som leder och att det är golvet som är våran bästa vän. (Jag trodde det var hunden? skämt åsido) Från början var det min jazzlärare som tvingade iväg mig på den här danskursen därför att hon antaglingen tyckte att jag hade lite väl raka linjer och starka rörelser. Så hon skicka i väg mig på en danskurs som är rena motsattsen och nu går jag dit frivilligt. Fastän det är på gränsen till för flummigt. Som jag nämnt fick vi förra veckan lära oss om hur det är olika kroppsdelar som leder när vi gör en rörelse. Jag kunde köpa att höften leder och att ena axeln leder. Sen när hon kom till att magen leder och att lillfingret leder då kände jag mig lite vilse. Tills hon kom till att örat leder eller att stortån leder för då tappa hon mig helt. Men nog snackat om förra veckan nu är det den här veckan som ska stå i fokus. 
     
    Lektionen började med att fröken berättade att vi denna gång helt och hållet i två timmar skulle jobba med kroppsmanipulation och improvisation. Det låter spännande och kul tänkte jag. Inte lika flummigt som förra veckan när jag åla som en säl på golvet utan någon mening med en navelsträng (som jag inte ens har) som drar.... Första övning gick ut på att slappna av. Man arbetade i par och rörde långsamt och försiktigt olika kroppsdelar för avslappnings skull. Sen skulle vi ge varandra impulser. Där man petar på varandra och utifrån den petningen från en kompis kommer ett helt danssteg. Detta gjorde vi i två timmar. Men det var inte bara spänt och dött i rummet. Nej jag skrattade flera gånger åt komiska händelser och det är främst fyra personer jag skulle vilja lyfta fram.
     
    Till en början har vi "den stora kvinnan", som var min partner i kroppsmanipulationen. Tanken var att hon skulle börja försiktigt med min hand och skaka den lätt men så var det inte. Nej hon röck upp min hand som om det vore ett hopprep och snurra på min arm så jag trodde den skulle gå ur led. Dett gjorde hon med båda armarna. Sen gick hon ner till mina ben och skakade i fyra sekunder och släppte ner dem med en DUNS. hehe sorry, hörde jag från en mörk stämma. Till historen(??) hör att kvinnan är typ 195 cm... Sedan var det dags att förflytta sig från benen till huvudet. Något som ALLA andra klarar galant. Men min partner stampar så hårt så jag tror att jag ska få hjärnskakning där jag låg på golvet och "försökte" slappna av. Sen skulle man smeka längs hela armarna och ner till tårna, något jag tycker att jag gjorde med enorm kärlek och inlevelse men hon, hon drog som om jag vore ett täcke med för mycket dun på mitten som hon skulle rätta till. men men.
     
    Sen har vi "den tatuerade damen", som är en dam på kanske 45 år som inte ville göra någonting på hela kursen. Står där med en massa tatueringar och piercingar och ser lite allmänt kartig ut. Ser ut som en sån som kan det mesta och vet det mesta. Näsan högt upp helt enkelt. Men när det kom till dans var det raka motsattsen. Varje gång fröken fråga: - Kan jag få visa med dig? svarade hon kort: Nej! Haha vilken cool människa.
     
    Sen kommer "den gamla tanten", som var helt underbar igår. Som jag berätta hade vi inpuls träning vilket betyder att du ger mig en lite beröring av något slag. Det kan vara en klapp, en smekning, med en fot eller en blåsning. Då ska jag med så lite kraft som möjligt BARA gör det hjärnan säger åt mig att göra. Bara lyfta armen och släppa eller bara flytta ena benet ett steg framåt. Men när tanten fick en beröring på axeln, det är det roligaste jag sett, Då börjar hon guppa med axlarna samtidigt som hon snurrar flera varv och förflyttar sig fråmåt fyra styg. Sen kommer nästa beröring på huvudet, så hon snurrar huvudet och lägger sig ner på golvet och sätter sig upp igen. Sista beröringen är en blåsning i örat. Då får tanten för sig att hon ska börja springa... så hon springer i mål och ler förnöjt.
     
    Sist av dessa fyra är "lilla ensamma jag", ensam kille med 27 kvinnor i olika åldrar. Jag som älskar jazz och showdans som dansas för att sprida glädje och underhålla, inte för att känna vilken kroppsdel som leder. Men när man täker efter så är ju en snurrande, guppande och förflyttande tant också ganska roligt. Lilla ensamma jag som under två timmar har suttit med hakan nere. Dessa kvinnor gjorde min tråkiga och ovanligt långa torsdag lite roligare.
    2013-09-27 @ 11:38:00 Permalink Skola Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Det blir för vackert

    Jag är ledsen för det här inlägget men jag är tvungen. Jag skriver det här medans jag fortfarande gnuggar ögonen. Det finns nog ingen, eller varför skulle det inte göra det? vem är jag att dömma? Jag börjar om. Det finns nog många som vaknar upp på mornarna och är så tacksamma som jag. Tacksam till livet, kompisar, familj, ni vet allt det där vackra. Som ibland till och med blir för vackert. Det blir för mycket. Och så är man så där trött men ändå fruktansvärt glad och lycklig. Sen får man syn på att soluppgången är så där vackert orange och blir till en tavla man skulle vilje måla (jag har aldrig varit något vidare bra på att måla). Och då, just då blir vardagen för vacker. Det finns för mycket gott i världen. Det är inte offta man känner så, men min morgon är bara för mycket.
     
    När jag läser igenom texten igen slås jag av att det låter som om jag är full. Men jag är inte det minsta full. Jag är hög! Hög på livet. Därför att det är fredag.
     
     
    2013-09-27 @ 06:10:00 Permalink Skola Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Lite finare skit

    Alla vet hur jobbigt det kan vara med mornar. Specielt de där mornarna när man måste tvinga sig själv upp ur sängen efter att ha snoozat i förtiominuter. Imorse var en sån morgon. När det mesta tar emot. Sängen är extra skön, tiden går ovanligt fort, kläderna är ovanligt fula, trapporna och stigen är ovanligt lång och cykelvägens uppförsbackar är som kullar mot himlen. Men där på vägen - uppenbarar sig något fantastiskt. En familj som har pimpat upp sin papperskorg. Den gjorde mig så himla glad. För hur svårt kan det vara att att göra någonting äckligt och tråkigt till någotning som man blr glad av att se? Det skulle ju också kunna vara så att man skäms för sin "smutsiga" sida och försöker dölja att man har baksidor. Men vad gör det? Papperskorgen gjorde mig glad. En riktig stockholmspapperskorg som är lite finare och lite bättre:
     
    2013-09-26 @ 14:04:00 Permalink Svammel Kommentarer (0) Trackbacks ()


    En helt vanlig onsdag

    Idag har varit en riktigt bra dag. Vi har haft vår första redovisning med musikallinjen. Alla har skrivit egna monologer på tre minuter och fått en varsin svensk visa tilldelad. Så idag var det upp till bevis framför diverse dramapedagoger, föräldrar, vänner, danslärare, rektorer, kanslister, Hanna Hedlund och Martin Stenmark. Kan inte riktigt greppa att Martin Stenmark satt och lyssnade på min monolog och efter sa han:
    - Riktigt bra monolog, våga lite på din text. Det fanns en underbar humor i de här brytkommentarerna. Sen sjunger du ju fantastiskt.
    Gud, jag kunde verkligen inte ta in vad han sa. Han bara satt där och var för snygg helt enkelt. Men de här orden har jag inspelat så dom sa han tydligen... Till lunch blev det en fruktansvärt stor portion med lasagne och till kvällsmat blev det pastapesto med bacon. Det går ingen nöd på oss i alla fall.
     
     
     
     
     
    2013-09-25 @ 20:20:00 Permalink Skola Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Dance our tears away

    Inte för att jag behöver det men det är en sjukt härlig låt! Jag är faktiskt väldigt tacksam för att jag inte sitter inne på en massa tårar eller skitsaker som ligger i kroppen. Jag är fri från elände och vill utrycka min tacksamhet för det! Igår var jag på dans med Adrienne igen. Lika roligt, krävande och och jobbigt som alltid. Önskar alla en trevlig onsdag och hoppas att jag kunde dansa bort någon annans tårar!
     
     
    2013-09-25 @ 11:42:00 Permalink Skola Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Bortskämt Barnbarn

    Många tycker nog att det är bortskämt att få med sig sex matlådor upp till Stckholm och det kan jag hålla med om. Men om man har det så bra att man har mor och far föräldrar som gillar att laga mat passar det ju perfekt med ett barnbarn som gillar att äta mat. Fick med mig en ny hög med pannkakor av farmor och farfar med säkert trettio stycken och från mormor och morfar fick jag en herrans massa matlådor. Dessutom fikabröd från Marita Svensson och Birgitta Jensen. Så undernärd lär jag aldrig bli i den här sjöstugan. Det roliga med matlådorna är att det finns en liten "dikt/vers" till varje maträtt. Här kommer ett urval:
     
    "När ni mår som bäst, ställ till en fest. Får man gott i magen mår man bra hela dagen"
     
    "Korvgryta a la Marita ona persona"
     
    "Nu är det höst och ni får ett annat kött till tröst"
     
    "Om jag fixar maten, får ni lägga den på faten"
     
    "Lasagne till marcus"
     
    Man får inte ens bestämma själv vilken dag man ska äta maten :)
    2013-09-24 @ 17:06:58 Permalink Kära Norrköping Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Busschaufförer kör inte buss

    En sak som har slagit mig är att busschaufförer inte kör buss. De har rast hela tiden. Rätta mig om jag har fel men en busschaufför har ju rätt till lika mycket rast som på en vanlig arbetsplats. De åker ju inte runt med folk hela dagarna utan dom står ju stilla ibland. Ett bra tag till och med. Då har dom ju chans att göra vad de vill då eller när de kommer hem.
     
    Folk tittar förmodligen jättekonstigt på mig när de kliver på bussen eftersom jag alltid siter längst fram (då jag lätt blir åksjuk) och har bältet på mig. Varför i allsingdar har grabben bälte på sig på bussen? Jo det ska jag svara på. Eftersom jag nästan alltid sitter längst fram ser jag vad busschaufförerna styr med inne i sina små hyttar. Det är aktiviteterna hos chauffören som gör att jag blir rädd och tar på mig bältet. Jag tycker verkligen att alla borde ta sitt ansvar och ta på sig bältet, Inte för någon annans skull utan för sin egen. I helgen var det en kvinna som sa till mig: Bäst att vi tar på oss bältet ifall det blir en kontroll. Inte ifall vi krockar så att vi överlever, nej ifall det blir en kontroll... I torsdags var det en chaufför som började skruva med sin vattenflask, i fredags var det en som åt nektarin, och så igår... Så kommer vi åkande på motorvägen och busschauffören blir lite sugen på choklad. Så i 90 km/h ska han börja öppna sin marabou med båda händerna och här är beviset och anledningen till varför man alltid ska ha bälte på sig när man åker buss:
     
    Här är en bild på en förare som bara var tvungen att se efter Vem smset kom ifrån:
     
    2013-09-23 @ 14:54:00 Permalink Skola Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Det rena barnet

    Jag har alltid älskat det utrycket! Att vuxna människor är förstörda då vi är präglade av alldeles för mycket saker och att det endast är barnet som är rent. Det tråkiga är bara att det rena barnets ålder sjunker hela tiden. Förr då var man i alla fall ren tills man var runt 12 - 13 år. Våran generation var väll rena till 7 års ålder kanske men frågan är väll hur det blir med våra barn? Kommer de ha en politisk åsikt och vara präglade av hot och oroligheter redan vid födseln? Jag tror att vi måste börja ta tillbaka den här uppfostran som vora mor och far föräldrar använde sig av. Och att dagens samhälle måste hitta tillbaka till den respekt och värdighet som fanns människor emellan. I dag är man häftig när man har sex, förr var man kär. Idag är det ett måste att skaffa barn, förr var det av vilja. Idag är det modigt att skija sig, förr var det en synd. Jag menar inte att allt var bättre förr och att vi borde falla tillbaka helt. Men vissa grunder och värdesättningar borde återupplivas. Så att vi får en värld där alla kan växa åt olika håll. Så hur definerar man det rena barnet? Och vad skiljer det rena barnet från det smutsiga?
     
    Det rena barnet för mig är ett barn som inte blivit tillsagt vad det ska tycka eller känna. (Inte att förväxla med beteénde) Man ska självklart ha regler och principer men man ska aldrig påverka ett barns val. Det "smutaiga" barnet vet att farbrorn på mammas jobb kan vara lite otrevlig, att mamma inte gillar pappas sida när han osv. Låt de upptäcka det själva. Låt barn vara barn och låt de vara rena så länge de bara kan.
     
    2013-09-20 @ 15:50:00 Permalink Svammel Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Relivé, plié i pasé

    I måndags var jag på min första balettkurs. Var lite smått taggad innan att lära mig alla grunder och namn. jag sitter i entrén och väntar på att våran lärare ska komma när mina kurskamrater ramlar in. Vi är tre från klassen och resten är över 30 år. Två äldre damer på närmre pensionsåldern ramlar in i tåskor och balerina dräkter med små rosa kjolar. Redan nu börjar jag bli skeptisk... Förken  kommer in och sätter igång med en gång. För er som inte är bildade inom genern balett kan jag enkelt utrycka mig att det handlar om att sparka i luften, utan att ha något att sparka på. Eller att pendla med benet utan mening. Jag är mest farsinerad över den privata pianisten som sitter i hörnet och spelar på flygeln. Han måste ha förberett minst 50 låtar i tretakt eftrsom han byter låt till varje övning. Fröken kanske inte vill ha en balettelever som står och sjunger med i Dansen på sunnanö... Men det fick hon i alla fall. Fröken hade dessutom ett roligt ticks som jag tog fasta på. Lite svårt att beskriva men jag kan försöka. I dans så raknar man alltid till åtta, vilket hon också gjorde bara det att hon räknade de första fyra utåt med luft och 5,6,7,8 räknade hon i en inandning. Sen skrek hon alldtid från ingenstans: BYT BEN! Så här höll hon på i en timme och en kvart. Eller kanske en timme och förtifem minuter bara det att jag gick där ifrån med en halvtimme kvar. Jag stod inte ut. Så mitt under en hoppövning börjar jag sakta, utan att väcka några misstankar att hoppa mot dörren. Då vänder sig fröken mot en elev som står mot väggen och jag kan kasta mig ut. Jag kände mig så fruktansvärt fri! Jag dansade upp för trapporna till mitt skåp när jag inser..... Att nyckeln ligger kvar längst bak i rummet. Så jag får sakta men säkert krypa till korset och gå in i salen igen. Fröken ser på mig och säger: det gäller dig med. så jag hoppar på som om ingenting har hänt. Sen börjar resan mot skåpet. Det krävs ca trettio hopp innan jag når skåpet. Jag stoppar nyckeln i fickan och fortsätter hoppa. Fröken tittar sig runt och jag ser på henne att hon tänker: Vem faan är det som dansar balett med en stor nyckelknippa. Så jag har ingenting att förlora, min värdighet är redan på noll. Så jag går bara ut genom dörren. Fastän lika lycklig. Nere i Entrén där alla sitter och väntar på sina nära och kära där sitter två stycken stora Tv- apparater som filmar två olika salar. Så självklart har hela vårat danspass visas på TV. Roligt att min lilla story blev en spännande TV handling. Jag vill även bara informera om att detta var en frivillig kurs!
    2013-09-19 @ 17:16:00 Permalink Skola Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Sjuk i sjöstugan

    Jag har tyvärr gått och blivit sjuk. Men jag ska inte klaga, för det är det värsta jag vet. Folk som gnäller över en liten snuva som håller i sig för länge eller lite feber. Nej, jag är sjuk idag och ser till att dricka massa vatten, äta bra mat och sova mycket. Så är jag på benen igen imorgon. Idag är det redan onsdag och dagarna flyger fram som jag vet inte vad. På fredag blir det i alla fall färd hem till Norrköping för att träffa alla nära och kära hemma. Måste tacka min flickvän för förtroendet som sätter över pengar på mitt konto och säger: köp en snygg vinterjacka åt mig på ZARA. Vi får väll se om nått följer med hem på fredag...
    2013-09-18 @ 11:44:00 Permalink I Sjöstugan Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Sara Kowalski

    Min första bästa vän är en tjej som heter Sara Kowalski. Vi träffades första gången på Navestadskolan när vi var tio år gamla. Redan där hände något speciellt och vi fann varandra väldigt snabbt. Sen slutade jag på Navestadskolan och det gick tre år utan varken telefonkontakt eller träffar. Sedan när vi började Gymnasiet var det som om det sa klick. Jag skrattade från första stund och sedan dess har jag skrattat åt allt med dig. Det är den roligaste relation jag någonsin haft med någon och jag ber till högre makter att vi får ha kvar våran roliga vänskap. Under tre år har jag verkligen fått känna på humorns alla delar. För det finns stunder när vi bara har skrattat i smyg utan att någon ser, det finns stunder när vi brytit ihop och behövt lämna rummet för att vi inte kan se på varandra, tillfällen när vi hör en sak och associerar till ett internskämt som bara du och jag förstår eller när jag ställer mig och vrålar en filmreplik som bara är till dig. Och du krampar och skriker i falsett för det roligaste du vet är när det bara är du och jag som förstår vad det är som är roligt. Du har förgyllt hela min gymnasietid Sara och vore det inte för dig så skulle jag inte ha skrattat så mycket som jag har gjort. Inte mått såhär bra. Det händer så ofta roliga saker i min vardag när jag tänker: Det här skulle Sara gillat. Eller det här skulle Sara och jag ha gjort. Jag tänker ofta på dig och blir lika glad varje gång. Som igår när jag tänkt på dig flera gånger och jag bara kände mig tvungen att ringa dig, då är man garanterad ett gott skratt. 
     
     
     
    2013-09-17 @ 21:56:00 Permalink Mina bästa vänner Kommentarer (1) Trackbacks ()


    Världens bästa helg

    Jag har haft världens bästa helg! Det började med att mamma och syrran kom upp till stockholm. Sedan mötte jag upp klassen på Thank Good Is Friday, vilket det faktiskt var... Fredag alltså. Sen gick hela klassen till china teatern för att kolla på våran lärare och alla andra duktiga aktörer i musikalen rock of ages som var hur bra som helst. Fantastisk musik, bra skådespel och underbara sångare. På lördagen var mamma, jag och syrran på loppis där vi köpte lite kläder och där Erica provade en rolig hatt. På eftermiddagen blev vi hämta i ribbåt som körde oss till stan. Det var riktigt roligt och mamma skrattade från det att vi åkte tills dess båten stannade. Kvällsmaten avnjöts på en Vapiano i närheten till göta lejon. Jag sa det till mamma att jag måste vara världens sämsta bloggare, för när jag fick min mat hade jag inte en tanke på att fota den för att visa hur gott det såg ut. Nej, jag bara kasta mig över maten och kom på efter att ha ätit halva att jag skulle ta en bild.... Kvällens underhållning var Priscilla - Queen of the desert. En så fruktansvärt bra föreställning har jag aldrig sett. Med stordådliga kläder, perfekt tajming i skämten, typecastade roller och världens bästa musik. Kvällen kan inte ha varit bättre. På söndagen shoppa vi lite på ZARA och åt mat innan mamma och syrran begav sig hemåt. Här är helgen med några bilder:
     
     
    2013-09-16 @ 22:43:00 Permalink Vänner Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Stockholm, Stockholm, världens stad

    Jag måste säga att det är fantastiskt att befinna sig i Sveriges huvudstad. Det är så oerhört vackert här och fåglarna sjunger en helt annan melodi en den jag är van vid. Jag börjar vänja mig vid tempot och att människor faktiskt är trevliga mot folk de aldrig har träffat. Något jag inte lärt mig än är att man måste stå till höger i rulltrappan. Bara för att det finns de som har lite extra bråtom som måste ta sig fram snabbare än trappor och rulltrappa. De går i rulltrappan. Men snart är även jag en riktig stockholmare. Vänta bara. Mina kläder börjar i alla fall falla på plats:
     
    2013-09-12 @ 16:44:00 Permalink Skola Kommentarer (1) Trackbacks ()


    Någonting hemskt

    Idag har jag gjort någonting hemskt. Jag vet att jag kommer bli förlåten och jag vet att hindret sitter i min hjärna men det jag gjorde idag tar emot så himla hårt. Det jag gjorde idag var att springa till bussen. För en del kanske det låter supertöntigt och fånigt att man ska behöva må dåligt för att man springer till bussen men jag tycker verkligen att det är hemskt. En del kanske tänker att det där gör ju jag var och varannan dag men för mig händer det en gång i månaden. Det är främst två saker som gör det så jobbigt. För det första blir man alldeles svettig och äcklig av att springa i gassande sol med svarta långbyxor, kängor, skjort och allt vad det innebär. För det andra så erkänner man för alla andra att man har gjort fel. Om jag springer till bussen så avslöjar jag att det är någonting i min planering som har brustit. Att jag har gjort fel någonstans. Anledningen till att just jag tycker att det här ä så jobbigt är för att jag alltid planerar och är ute i god tid. Jag är ingen sån där som kan sova tio minuter extra för att sen få springa till bussen. 
     
    Varför jag sprang som en dåre till just den bussen idag var för att om jag inte hunnit med den hade nästa gått en timme efter det. Men jag ska säga att det var länge sen jag kände mig så utlämnad och naken som när jag spang där längs vägkanten. Men jag varken vinkade eller skrek, där går gränsen. Ibland måste man nog våga göra lite konstiga saker för att sen känna att man får bli normal igen. 
     
    Så här kunde det ha blivit:
     
    2013-09-11 @ 14:26:00 Permalink Resa Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Skorna på!

    Då var det dags igen. Förra veckan tilldelades vi Adrienne Åbjörn som Jazzlärare till våran klass. Då jag fastna för henne med en gång bad jag att få vara med i hennes kvällskurs. Problemet är bara att hon undervisar en F4 klass vilket innebär att man ska ha minst 3 års förutbildnng. Men hon tyckte att jag hakade på så bra och såg ut ut att kunna mycket grunder så hon bad mig att fortsätta ta hennes kvällskurser. Jag var där förra veckan och idag är det dags igen. Hon är helt fantastisk! Krävande och givande. Hon puschar mig till tusen och ser till att jag lär mig det där lilla extra. Hon är min nya Chiara... 
     
    Som sagt, skorna på!
     
     
     
    2013-09-10 @ 19:55:00 Permalink Skola Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Måndag gör jag ingenting...

    Så lyder den gamla visan. Den som ändå kunde hålla sig till den... Idag vi haft en riktigt hektisk dag. Morgonen började klockan 05:50 med ett UUUUUUUU. Det var Silja Line som gick ut och eftersom det var så dimmigt måste de tuta på varandra. Men jag gjorde ändå en kraftansträngning för att försöka somna o UUUUUUUU. Det var Viking Line som kom in. Om jag drar täcket över huvudet kanske jag inte hör hur färjorna tu UUUUUUUUU. Det var Silja Line som hälsade på Viking Line. Då kände jag att det bara var att ge upp och gå upp. Så på morgonen hann jag ut med kameran och fota daggen, koka gröt, lyssna på ännu fler UUUUUande och packa väskan till skolan. Skoldagen innehöll jazzdans med Adrienne Åbjörn och teater med Figge Norling. Dagens lunch blev fiskbullar i hummersås och ris. (Salladen syns inte på bilden pappa) Vid fem tiden kom Julia hem och vi gick ut på en lång promenad för att förbränna utan att behöva springa. Sen fick jag sms av världens snällaste Stina (Ericas gudmor och min "Stockholmsmamma") att jag och Julia fick låna bilen om vi ville åka och handla. Så det gjorde vi också. En superskön mercedes benz. (ja, jag körde försiktigt mamma) Och nu så vill jag sjunga att sommaren är min.
     
     
     
     
    2013-09-09 @ 22:04:10 Permalink Resa Kommentarer (1) Trackbacks ()


    på väg h... till stockholm

    Alla hemma i Norrköping hatar när jag säger: Den där kan jag ta med mig hem. För de tycker att jag har kommit hem. Men hem kan verkligen ha tusen olika betydelser för ditt hem är inte mitt hem men deras hem kan va vårat hem. Så för att förtydliga så har jag två hem. Alla borde prova på att ha dubbla boende för det är roligare än vad det låter som. Folk har alltid en plats dit man söker sig för att bli lugn, men jag har två platser. För lika glad jag är över att åka till Norrköping och få delta vid den traditionella fredagsfikan, lika glad är jag söndag eftermiddag när jag får sätta mig på bussen i lugn och ro och få komma tillbaka till min vardagsvardag. Att få veta att man har en hel vecka framför sig med nya spännande äventyr. Jag kom på nu i stunden att jag är nog världens lyckligaste. Jag är ledsen alla andra som trodde att ni var lyckligast för idag och just nu är det jag som är lyckligast i världen. Delad glädje är dubbel glädje. Därför delar jag med mig så att ni också kan få känna er lite lyckliga.
     
    Åkte precis förbi en skylt som gjorde mig ännu gladare:
     
    :
     
    2013-09-08 @ 18:39:00 Permalink Resa Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Leker frisör

    I veckan gjorde jag i ordning håret på min kära kusin Julia. Hon tyckte att hennes nuvarande hårfärg var lite tråkig så hon bestämde sig för att gå till en frisör och köpa färg! Cool tjej! Expediten fråga vad hon ville göra och hon lät honom bestämma. Ta den här, det blir lite ljusare än vad du har idag. Liten släng av ljus koppar. Hon tackade och tog emot. Men självklart lät hon ju inte frisören som är proffs på sådanna saker (då det är hans jobb) göra i ordning färgen på hennes hår.... Det skulle tydligen jag göra.
     
     
     
     
     
     
    2013-09-07 @ 10:27:00 Permalink Vänner Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Besök i sjöstugan

    Idag har vi haft fin besök i sjöstugen i form av Johanna wetterström samuelsson och Alba Lindblad. Vi har väll hunnit prata om det mesta på fem timmar. Allt från kännslor till gamla minnen, ni vet sånt där som en mysig kväll med vänner ska innehålla. Alba och Johanna är två supermysiga tjejer som gör en lika glad varje gång man möter dem. En kväll som började med skumpa och chips och slutade med vatten och kakor. Tack för en minnesvärd kväll tjejer. Jag eftersträvar nu mer besök i sjöstugan! 
     
    Här är lite bilder från kvällen:
     
     
     
     
     
     
     
     
    2013-09-05 @ 23:09:00 Permalink I Sjöstugan Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Städdag i sjöstugan

    Igår hade Julia och jag städdag. Vi har bestämt att torsdag är den officiellastäddagen eftersom man vanligtvis har främmande på helgerna eller så åker man hem på fredagen och då vill man ju att det ska vara skinande rent när man kommer tillbaka hem på måndag. Men eftersom vi får finfrämmande idag av Alba Lindblad och Johanna Wtterström Samuelson så bestämde vi oss för att städa redan igår.
    Här är lite bilder som vi bjuder på:
     
     
     
    2013-09-05 @ 15:17:00 Permalink I Sjöstugan Kommentarer (0) Trackbacks ()


    Det vackra i det enkla

    Har ni tänkt på hur livet blir mycket mer krävande ju äldre man blir. Det kanske inte ens har med ålder att göra utan världens utveckling. För jag kan ibland känna att vi kräver så fruktansvät mycket av allt hela tiden. Både av oss själva och av andra. För att ta ett konkret exempel:
     
    Min lillebror Casper är 8 år och som alla vet så är det extremt roligt med födelsedagskalas i den åldern. Jag kan ju inte riktigt relatera till mina föräldras tid men jag kan tänka mig att deras födelsedagskalas gick ut på att bjuda in granen på saft och bulle. Hade man tur fick man en liten present som kompisen hade gjort själv. På min tid var det lekkalas som gällde. Vi hade fiskedam, sätta knorren på grisen, hela havet stormar mm. Men detta duger inte för barn av dagens samhälle. Casper fick en inbjudan i sommras till ett kalas på Busfabriken, där det bjöds på mat, fika, tårta, godis, slush, läsk, leka fritt i flera timmar mm. Inte nog med det. Det är star wars tema på kalaset också och en person som är utklädd till Darth Vader ska vara med på hela kalaset. Dessutom består presentbordet av stora legogubbar, radiostyrda bilar och helikopter, märkeskläder mm. Jag undrar vad som hände med kalas på tomten? Där kan man göra minst lika mycket, om inte mer... Var tog tjusningen med det enkla vägen? Jag har förstått att vi hela tiden måste ha, ha, ha och ge, ge, ge. Men måste vi ha och ge allt? 
     
    Människan och människans tänkande utvecklas hela tiden åt att allt bara ska va större och bättre hela tiden. Därför försöker jag gå emot den trenden genom att försöka se det vackra i det enkla. Det behövs inga stora ord och beskrivande förklaringar för att jag ska bli imponerad. Det räcker med tre ord. Min flickvän behöver inte bjuda ut mig på en resturang där kocken skriver med mat att hon älskar mig. Det räcker med att hålla min hand. Detta blir extra skönt när omgivningen förstår vilket spår man är inne på. Då behövs inga detaljerade förklaringar från min sida heller. Jag behöver inte skriva hur mycket jag älskar min familj och hur ont det gör i mig av saknade från dom. Det räcker med att jag kommer hem.
     
    En morgon tog jag en bild på vårat fönster som var täckt av vattendroppar från morgonens dagg. En fruktansvärt ful bild i mångas ögon. Men efter att ha zoomat in på lite olika ställen hittar jag just det vackra i det enkla.
     
    Ser DU det?
    2013-09-02 @ 19:19:01 Permalink Svammel Kommentarer (1) Trackbacks ()


    Jonas Gardell

    Jag har alltid varit lite svag för Jonas Gardell och hans texter. Som ibland är så där fruktansvärt brutalt ärliga eller som ibland menar allvar på ett skojigt och skämtsamt sätt. Jonas har förmågan att få fram budskap och som han själv utrycker det: Jag är komiker och jag menar alltid allvar. En av mina favoritfilmer är just Jonas Gardells Livet är en schlager. Då kanske ni tänker haha bara för att det är fjollig musik och en simpel handling. Men det är inte därför. Det är en av de bästa filmerna tack vare sitt budskap. Jag ska plocka ut ett av alla budskap så ni förstår på ett ungefär vad jag menar.
     
    Den förståndhandikapade säger till transvestiten:
    - om du skulle få leva om ditt liv, skulle du vara transa då?
    Transvestiten kontrar snabbt med:
    - om du skulle få leva om ditt liv, skulle du vara utvecklingsstörd då?
    Varpå den förståndshandikapade svarar:
    Ja, annars vore det ju inte jag.
     
     
    Sen vill jag även lyfta fram Jonas Gardells sommarprat som han höll den 22 juni i år. Där pratar han om sorgen från alla bortgågna homosexuella vänner som han var med och bar kistan till. Det var bara homosexuella som bar kistan, resten var rädda för att bli smittade. Han pratar om genombrottet till serien torka aldrig tårar utan handskar som förövrigt är en underbara filmatisering. Han pratar om ett helt nytt perspektiv på Astrid Lindgrens böcker som gör att skrattar bara jag tänker på det. Han katigoriserar en grupp i samhället som Tommy och Annika människor. Det är dom som ser problemen i stället för möjligheterna. Han säger:
     
    Pippi kunde visst cykla på den där cykeln utan hjul ända tills de där jävla Tommy och Annika människorna sa att:
    -så där kan man ju inte göra...
    Först då druttar pippi i backen. Och att pippi tycker det är jättespännande att ta reda på vem som har gömt sockerdricka i trädet tills de där jävla Tommy och Annika människorna sa att:
    - Det är ju du som har gömt det pippi.
     
    Jonas Gardell är genialisk och jag längtar ihjäl mig efter att få gå på hans föreställning mitt enda liv.
     
    2013-09-01 @ 13:53:00 Permalink Skola Kommentarer (0) Trackbacks ()